Min acne då och nu

Många som har "perfekt hy" börjar pipa bara dom får en liten prick i pannan. Men vad gör den lilla pricken för henne när det finns andra som har extrem acne?

Jag är en av dom som har haft problemhy sen jag var 13 år. Då började finnarna ploppa upp och jag började så smått täcka dom. Men med åren blev det bara värre och värre och jag gick ALDRIG ut osminkad, sov aldrig över med någon och bara jag skulle gå till affären så var jag tvungen att ta på "masken".

Under 6 månader har mitt ansikte blivit nästintill bra. Jag har fortfarande problemet kvar i mitt huvud, och jag tror fortfarande att jag ser ut som fan. Men när jag väl tittar på bilder där jag är osminkad ser det inte så farligt ut. Jag har till och med börjar gå ut osminkad nu, för vem vill ha fullt med smink i ansiktet när det är såhär varmt.

Såhär såg jag ut för 6 månader sedan, dagen innan jag gick till läkaren:




Jag kommer ihåg den kvällen, jag hade precis duschat och hade så jävla ont i ansiktet så det fanns inte. Jag hade en stor finne på hakan, och bara jag rörde vid den kände jag för att skrika rakt ut. Likadant den ovanför läppen, aaajjj!

Men idag ser jag mycket bättre ut. Ni lär nog få en chock när jag visar dessa bilderna:




Skillnad va? Nu får man ju tänka på att det är inte samma ljus på bilderna, jag är blond, och mer solbränd nu. I december var jag blek som ett lakan, men finnarna fanns där ändå.

Jag tackar gudarna för att dom uppfunnit duac. Den är helt otrolig!



Förresten, jag måste varit jäkligt bra på att täcka finnarna, nu när jag tittar på bilder där jag hade dom. Denna bilden är tagen dagen efter bilderna på finnarna, titta bara:



Så nu när jag visat detta för er. Alla ni som har problemhy och verkligen mår dåligt över det. Gå till läkaren! Du ska inte behöva må dåligt över att ha finnar, även fast jag själv vet hur dåligt jag mådde och hur jobbigt det var att sminka sig varje dag. Jag gick till läkaren sminkad, och visade bilderna. Du behöver inte ens visa dig osminkad inför doktorn om du inte vill.

Sjuk värld


Bild från Aftonbladet

Är det inte en riktigt sjuk värld vi lever i? Var och varannan dag sker ett mord som oftast är inom en familj. Det är skrämmande. När det till och med finns program som "efterlyst" har det gått långt. I och för sig finns det programmet bara för att reda ut saker, men hela programmet består ju av misshandel, mord, våldtäkt och bedrägeri.

Jag är nog inte ensam om att inte känna mig säker när jag lämnar hemmet. Har jag stängt väskan? Har jag mobilen säkert så ingen kan ta den? Jag går tex ALDRIG hem själv när jag varit någonstans, det kvittar om jag bara varit lite längre ner på gatan. Många tänker säkert, det är inte så långt, men runt hörnet kan en mördare stå och ditt liv sätts på spel. Man ska alltid tänka en andra gång innan man fattar beslut, och följ hellre din kompis när han/hon säger att han/hon kan gå själv.

Hur som helst. Dom senast 2 åren, då jag verkligen blivit intresserad av allt som har med polis och kriminalitet och göra har jag lagt några "fall" på minnet. Vem minns inte Engla? Flickan som bara skulle cykla hem, men just den dagen skulle inte befinna sig där, för där fanns Anders Eklund.

En annan sak är ju tjejen som helt plötsligt bara försvann, som sedan hittades några dagar senare i skogen. Minns tyvärr inte namnet på denna tjej men det var i Norrland någonstans.

Morden i Arboga minns väl verkligen alla? Max och Saga, barn till deras mamma Emma. Barnen överlevde tyvärr inte det dom fick gå igenom, men mamman som blev brutalt misshandlad och svävade mellan liv och död i några dagars tid, minns delar av händelsen innan. Emma pekar ut sitt ex före detta flickvän till mördaren, och hon får fängelsestraff. Vad hade barnen gjort för att förtjäna att dö? Dog dom bara för att tyskan själv inte kunde få några barn? Fick Max och Saga dö, och inte uppleva ett händelsefullt liv för att just den morgonen kom tyskan och tystade världen?

Och en sak jag inte förstår mig på folk, hur kan man gå på äldre försvarslösa människor? Det var inte så längesen jag läste om en 78-årig man som hade blivit brutalt mördad och rånad i sitt hem. Helt försvarslös. Varför förtjänade han att dö? Varför hade dom valt ut honom? Likadant barn (men även såklart andra människor) varför ger man sig på dom??! Kan man inte sköta sitt eget och skita i andra människor. Precis som när det gäller misshandel och inbrott. Varför slå på en annan människa "bara för att"? Jag tror inte man har en speciell anledning varför man ger sig på en annan människa. Det handlar helt enkelt bara om tiden. Den personen befinner sig där på fel tidpunkt helt enkelt.

Tycker inte ni det är komiskt när man kan läsa i tidningarna efter ett mord, att personen som mördat gått igenom ett test för att se om han/hon är psykiskt sjuk, och får svaret nej. Personen är frisk och har alltså varit frisk när personen mördade. Men jag kan inte kalla en person frisk när man dödar en annan person. Gör ni det?

Jag har kanske nämnt det förut, men polis och allt vad det innebär intresserar mig rejält. Men hade man klarat av trycket? Trycket att se folk dö som fluger? Det är antagligen en vanesak, men första gången man hittar en oskyldig människa död, hur hade man reagerat?

Kan man inte bara låta andra människor vara så världen kan bli fred för en gång skull? Sluta misshandla och döda andra människor.

Samhället är som det är, men om alla hjälper till kan man stoppa våldet. Om man tex ser en tjej på bussen som känner sig hotad av en man, hoppa av på samma hållplats och se om hon behöver hjälp. Om du inte vågar göra det själv, försök få tag i en kompis för att få hjälp. Du räddar kanske tjejens liv den dagen.

Försöka kan alla i alla fall göra...

Alkohol och cigaretter



Jag har verkligen suttit och funderat på detta, för att det inte ska missuppfattas hur jag faktiskt tycker om detta. Om jag säger såhär, en stor del i att jag inte är ute och festar ligger i att jag inte tycker om fulla människor, jag vill inte se folk spy ner sig själva, även om det är långt ifrån alla som gör det. Jag HATAR när folk blir en annan person, med eller utan alkohol i blodet. Jag har nog aldrig sett någon människa som är precis som vanligt som med utan alkohol i blodet, och med. Jag har starka exempel, från när jag har festat ett fåtal gånger, som jag inte tänker ta upp här.

Och för att svara för det med feströkning och röker dagligen. Det finns inget som heter feströker i mina ögon. Varför inte bara säga att jag röker då och då? Det är bara bluff att folk med alkohol i kroppen får ett ständigt nikotinbehov. Jag kan säga så här, när jag fått reda på att vänner i min närhet har rökt under en period, eller börjat röka av någon anledning, när jag inte vetat om det, reagerar jag. Jag menar inte att han/hon ska säga till mig; jag röker! Det skiter jag i. Men varför förstöra sitt liv genom att "leka cool" när den personen inte alls har varit intresserad av detta tidigare.

Grupptrycket är ett fint ord. Det är såååå många som drabbas av detta, och nej, jag kan faktiskt stå på mig. Jag blir inte sugen när jag sitter med ett gäng som dricker/röker, och det är jag glad för. Och om jag säger såhär, jag har aldrig varit full och det är inget jag längtar efter som många gör.

Jag tycker bara det är så fel att man ska förstöra sin kropp genom att ösa in alkohol i kroppen var/varannan helg och som grädde på moset så röker man också. Varför inte ta vara på sitt liv? Man vet inte när det är sista gången man ser sin vän, och det är det jag tänker på.

Varför jag reagerar när folk dricker sig fulla, eller spelar som många faktiskt gör, är väl för att jag har en nära släkting som en gång varit en alkolist. Jag vill inte att fler ska hamna i den sitsen, och därav försöker jag hindra mina närmsta vänner för att dricka sig stupfull när man hör " åhhh jag vill bli så jävla full ".

Tänk en extra gång på era nära vänner... snälla!

Hemskt

Ni som såg "efterlyst" i onsdags vet vad detta handlar om. Det är alltså en man som har ett "babyface" som går runt till kvinnor inom ett visst område och knackar på och frågar om tjejen vill ha sex. Tackar dom nej, vilket nog alla gör, tar han till våld och försöker våldta dom istället. Han har redan våldtagit två tjejer, två försök till våldtäksförsök och två gånger av sexuellt ofredande.

Detta är riktigt hemskt tycker jag. Tänk så är det en ensam tjej hemma med sitt barn som får se hela händelsen som inte kan skydda sin mamma. Hur kan man få för sig att man helt plötsligt en dag ska ringa på hos en massa tjejer och föreslå sex?

Det knäppaste och fegaste är nog att om en man öppnar eller om kvinnan öppnar men mannen kallar så ber "babyface" bara om ursäkt och går vidare.


Vem är egentligen "annorlunda"?

Sedan jag startade min blogg år 2007 har jag märkt att jag inte är som alla andra och varför ska man vara det? Det finns ingen regel för det. Jag får ibland kommentarer om mina videobloggar, faktiskt senast idag, att folk tycker jag gör bort mig i mina videobloggar. Ni kan tycka det för jag tar inte till mig för 5 öre för jag är stolt över mig själv att jag faktiskt vågar prata inför en kamera som alla kan se. Jag är mig själv i alla videobloggar och spelar inte någon annan som vissa andra gör. Vill ni försöka trycka ner mig pga min personlighet så gör det.

Jag har flera flera gånger gått igenom saker som folk inte ska gå igenom. Kommentarer, mobbning, utfrysning, försöka ändra på min personlighet och yadayadayada. Listan kan bli lång. Varför just jag kan man tänka? Men ska jag vara ärlig så tror jag att det är för att just jag inte är som alla andra, dom har svårt att se mitt rätta jag. Dom målar upp fördomar innan dom har börjar känna mig. FEL FEL FEL. Jag kan också måla upp fördomar, men det är bara det jag tänker för mig själv. Jag låtar alltid folk få en chans.

Var går egentligen gränsen för att vara "normal", om det ens finns någon gräns? Den gränsen är så jäkla löjlig enligt mig för folk har rätt att vara precis som dom är.

Sen en tjej försökte ändra min personlighet helt för 2 år sedan har jag slagit en mur runt mig. INGEN får komma in genom denna muren. Den personen jag är i bloggen är inte samma som i verkligheten, det är en del av mig. Om jag får säga det själv är jag mycket mer omtänksam i verkligheten, fast det är ganska svårt att vara det i en blogg.

En annan sak, som faktiskt "Blondinbella" har skrivit i sin blogg är att hon inte heller är som alla andra tonåringar. Jag är ingen festtjej, jag hatar nästan att festa och umgås hellre med min familj och släkt än mina vänner och det är heller inget fel. Jag har inte det behovet som många av mina vänner har att man måste ha pojkvän, måste festa var helg och leva livet. Jag lever livet med min familj, punkt slut.

Jag är stolt att jag vågar sticka ut från mängden och är inte den vanliga svenssontjejen som många är. Jag vågar stå för min åsikt och jag är alltid mig själv. Jag ändrar inte mig var jag än är, i skolan, gymet eller i bloggen. Det är bara skitsnack att jag gör bort mig.

Jag vet många som läser min blogg som bor i min stad, som fullkomligt håller på att mörda mig med blickar så fort jag träffar dom. Varför dessa blickar hela tiden? För ni är avundsjuka för att jag vågar vara mig själv och ni måste ha stora gäng runt er för att känna er bekräftade?

Var dig själv genom hela livet, det tjänar man på. Ni andra, ni förlorar!



Mordet på Linda

Är det bara jag som är förvirrad när det gäller mordet på den thailänska Linda som försvann 1 vecka innan sitt bröllop? Var det inte hennes blivande man som gick ut i "efterlyst" och berättade om henne? Nu är han dömd för mord på henne, dom har hittat honom eftersom han försvann när han blev kallad till förhör.

I dagens aftonbladet kan man läsa att han kom halvnaken springades från skogen i bara strumpor och bar överkropp och skrek "Jag är Mats, jag vaknade vid en eld uppe i skogen bredvid Linda". Han var brännskadad men det kan mycket väl vara för att han försökt bränna upp Linda.

Under natten har dom försökt börja utreda vad han gjorde i skogen, om det är han som är mördaren och om han ska få vård på psyk.

För visst var det han som gick ut i "efterlyst", visade Lindas klänning och satt och grät? Hur kall får man vara, när det egentligen är han som är mördaren, för det tror jag det är!

Leif GW Persson trodde inte på Mats Alm när han grät i Efter
Sedär, där är han.

EFTERLYSTE LINDA Mats Alm bjöd hem Aftonbladet. Han ville be

R.I.P Patrick Swayne

Inatt orkade inte Patrick, känd som den världsberömda filmstjärnan, inte kämpa emot mer mot sin cancer. Man har sett bilder på honom dom senaste månaderna när han nästintill tynat bort.

Det var i mars förra året som Patrick fick beskedet att han hade cancer i bukspottkörteln och hans hälsa försämrades ganska snabbt, men trots det orkade han hålla modet uppe tills inatt då han somnade in lugnt och stilla i Los Angeles bland sina nära och kära.

Reast in Peace!


Innan sjukdomen bröt ut              Med cancer i kroppen

11 september minns alla..

Idag är det en speciell dag för hela världen. Detta datumet kommer alltid sitta i bakhuvudet för dom som var med om alla nyheter och alla extrasändningar på tv. Jag kommer ihåg att jag gick på lågstadiet eller mellanstadiet och såg en tjej komma gråtandes och låste in sig på toa. Jag fattade inte varför hon var så ledsen, men sen när lektionen började berättade vår "fröken" för oss vad som hade hänt och någon timme senare höll vi en tyst minut. Att något sånt stort kunde hända förstod man inte då, det är ändå 8 år sedan det hände. 11 september 2001.




Jag kommer ihåg att jag läste i många tidningar om allt som hände, och såg tornen falla på tv och om alla som hoppade från fönster för att försöka klara sig, vilket dom inte gjorde ändå. Det jag minns som starkast är när jag läste om en gravid kvinna som hoppade. Det var grymt tycker jag.



Två år senare år 2003 inträffar ytterligare en hemsk sak. Anna Lindh, politikern är och handlar och blir mördad. Jag minns att jag och Pernilla åkte och köpte kvällsposten och satt och läste samtidigt som vi åt pannkakor. Vi var ensamma hemma och tyckte det var jättespännande. Att man kunde följa varje steg som mördaren och Anna lindh tog var fascinerande tyckte vi då.



Jag tror att det kommer hända fler världshändelser under detta datumet framöver. Ett datum, då hela världen stannade till.


Jag behöver skriva av mig

Inlägget är för mitt eget bästa, ni behöver inte läsa!

Tankarna flyger igenom mitt huvud idag, om allt möjligt. Inte mycket negativt men ändå känner jag mig förvirrad. Tittar på mobilen, ingen förändrning, loggar in på msn, inget kul. Känner mig bortglömd, men vet egentligen inte varför. Jag är trött, trött på massor med saker. Folk som förändras, hela tiden. Jag har inte många vänner, men jag försöker ta vara på dom vännerna jag har, men det verkar inte dom göra för dom har tillräckligt. Folk får andra människor in på livet och folk glöms bort.

Snart ska jag in i skolbänken igen, stressigt, långa dagar, tidiga mornar, prestationsångest, krav på mig själv, huvudvärk och nya lärare.

Jag är sällan negativ av mig, jag tänker sällan negativt men idag fick det bli ett sånt här inlägg. Jag känner för att skriva av mig idag, ni behöver inte läsa det. Inlägget handlar egentligen inte om så mycket, men jag vet det ,det är huvudsaken. Jag vet att ni, 50 pers läser detta nu, och att ni undrar om det hänt något. Men det har inte hänt något, och jag vill heller inte att ni frågar, ingen gör det. Alla har dåliga dagar, men jag har ingen dålig dag, jag vet inte vad det är. Jag känner mig förvirrad.

Inlägget är inte bra, jag vet, det är förvirrat vilket jag också är. Hoppas ni förstår, jag är inte alltid glad och positiv.

Egentligen ska jag inte publisera detta, för jag vet att jag kommer ångra mig när frågorna kommer, men jag får ta det. Jag har klickat på knappen nu..


Svar på kommentar

Postat av: emelie

Har du bra självförtroende nu läste lite hur ditt liv har varit :(

2009-07-23 @ 07:52:32

Sv: Bra vet jag faktiskt inte om det är, men det är bättre, det är det. Man blir så less bara, att personer kan förstöra ett helt liv för en, att det aldrig kommer försvinna ur mitt huvud. Jag försöker såklart att inte tänka på det, men ibland dyker det upp i huvudet. När jag väl mår dåligt vill jag inte prata med någon, då blir det bara värre. Jag går igenom problem själv. Jag sover en natt, nästa dag är det bra igen. Ibland är man inte stark, men det får man ta.

Livet är inte lätt, men därav min tatuering:



Jag ger aldrig upp, och då menar jag det. Denna tatueringen kommer sitta på mig för evigt, då jag ska bli påmind om hur stark jag var då jag inte lät dom trycka ner mig till botten.

Vissa dagar är det som jag bara vill skriva ut allt i bloggen, vem personerna är (ni vet några) och hur jag känner. Men jag vet att jag kommer ångra det. Jag vill inte att hela världen ska kunna veta mina problem, det är privat. Jag kunde inte ens berätta det för en kurator utan att jag skulle känna mig obekväm.

Som ni märker har jag blivit starkare, för er som läst bloggen länge. Innan kunde jag inte få en dum kommentar utan att bli ledsen. Jag skiter i dom personerna som skriver, då jag vet att dom mår mycket sämre än vad jag gör och få det dåliga till något roligt.

Jag har inte varit deppig på ett tag, och det är jag glad över. Det är sjukt jobbigt att vara det, för att man inte vill visa för mycket.

Ta vara på livet, alla går emot motgångar men man kan komma ur dom. Se bara på mig, jag kämpar!

2 år sedan...

...träffade jag en människa jag inte visste mycket om. Den jag förhoppningsvis skulle bilda en ny relation till. Året var 2007 och jag hade suttit i en bil i 5 timmar för att komma till Öland. Jag fick ett sms, "vi står precis vid svängen och har shorts och linne på oss". En stund senare tar jag upp blicken och direkt ser jag dig. Bilen stannar och vi kramar om varandra. Jag vet fortfarande inte mycket om dig, vi har smsat men inte mycket mer.

Vi gick på "Victoriadagen" tillsammans, och vi var lika blyga båda två. Vi sa hejdå, ett hejdå som vi inte visste om det var för evigt eller för tillfället.

Nu vet jag att det aldrig kommer bli hejdå för alltid, vi ses alltid. Efter den 14/7-07 har vi träffats 7 gånger, 7 gånger av skratt och lycka.

Hade jag aldrig gått in på den hemsidan just den dagen, och läst ditt inlägg, hade jag aldrig fått skriva "bästa vän" i min mobil, aldrig haft någon så lik mig som jag kan berätta allt för och som hjälpt mig ur saker som ingen annan gjort tidigare. Folk säger att dom försöker, men det kallar jag inte försöka jämfört med det du gjort.

Du finns alltid för mig, i vått och torrt. Jag har förstått nu efter 2 år att du är en stor del av mitt liv, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig. Folk sviker, ljuger och är ingen bra vän, men inte du. Du är du och du sviker inte. Jag har så otroligt många minnen med dig, tex när vi mobbar varandras dialekter, jag skånska och du växjöska, det är bara vi som kan få det till en rolig sak.

Jag är otroligt glad över att jag har dig som vän, dom förbannade milen gör saken lite tråkigt men då har vi chans att sakna varandra.

Du betyder ALLT för mig, och då menar jag allt, Louise. 2 år är ingenting av våra liv, vi har många framför oss.


You and me forever.

I miss you..♥

Nu får det f*n vara nog

Alltså jag fattar inte varför det blir en jävla debatt om Michael Jackson. Jag skrev det inlägget menat mot KVÄLLSPRESSEN då dom skriver något nytt var dag, inte mot er fans . Jag gillade också hans låtar, jag har ju till och med lagt ut flera låtar med honom och skrivit att det är synd att han är död, vilket jag tycker. Jag tycker han skulle gjort sin comeback och levt livet. Men ni förstod allting fel, ni trodde jag skrev att han var obetydelsefull och han bara kunde dö. FEL FEL FEL, jag tycker inte alls så för han var en underbar artist.

Sen drar ni upp att jag är okänslig och inte visar respekt på andras bekostnad. Om jag får säga det själv är jag verkligen inte okänslig, jag bryr mig om personer i min omkrets mer än vad jag gör om mig själv nästan.

Men fine, vill ni ha en sån syn på mig så ha det. Jag skrev bara ett inlägg om att nu är M.J helt plötsligt mördad också, MENAT MOT AFTONBLADET, not to you!

Hoppas nu ni förstår och att denna jävla debatt inte fortsätter, det skulle vara lite roligare att logga in på datorn och se lite glada kommentarer istället för att jag är okänslig och inte respekterar andra. Bullshit. Punkt.

Vem blev inte rörd?

Jag antar att många av er satt och kollade på minnesstunden för Michael Jackson liksom mig. Jag blev väldigt rörd när hans dotter pratade. Hon kunde knappt få fram några ord ju, stackars lilla. Nu förstår man att han är borta, och att han trots allt var en bra far..tydligen.



Jag såg bara en del av minnesstunden, men det lilla jag såg var oehört fint, särskilt när hela hans familj stod uppe på scenen.

Tänk att man får så mycket kärlek när man dör? Det är egenligen sjukt. Jag tror folk inser hur mycket en person betydde för en när den väl är borta, därför har jag börjat att inte ta allt för givet. Du vet aldrig om morgondagen kommer.

Om det var du, eller din bästa kompis?



Denna känner säkert många av er till, det är ett samarbete med Darin och Friends. Jag är starkt emot mobbning, utfrysning av alla slag då jag själv varit ett offer som jag tyvärr inte kommit ur än. Ibland får jag tillbakaslag som gör extremt ont. Nästa varje vecka slår något tillbaka till den tiden, den tiden då allt var ett helvete, och nej jag överdriver inte. 

Läs min "hemlighet" här som jag dragit länge på att gå ut med, men varför göra det egentligen? Rädd för att folk ska veta att man får må dåligt? Rädd för att folk ska hålla på mer? Eller för att man bara vill låta det försvinna. Det dom människorna gjorde mot mig kommer aldrig och då menar jag aldrig försvinna hur mycket jag än försöker. Det går inte..Ni som varit utsatta vet hur det är. Det är sjukt hur samhället är. Jag märker bara genom bloggen hur mycket skit jag får. Att folk lägger ner energi på att trycka ner människor, då det egentligen det är dom som mår extremt dåligt.

Okej, nu blev detta ett lite deppigt inlägg, men jag måste få skriva av mig ibland utan att det blir för personligt.

Nu tycker jag ni ska lyssna på "What if" och verkligen ta till er texten! Början är extremt bra tycker jag.


Just imagine how you feel
If you would be the one they're picking on
Would you would you be the who's gonna stand up strong

Honestly
Would you let us lie break down and cry, oh
Would you would you would you
Never let nobody step on your right

What if it was your brother sister mother father child
Then would it still be cool
Why can't you see your words are hurting
Everybody deserves to be themselves and no one else
So think before you move

What about if that was you
That would the victim (victim)
Of the critisism and they treated you that cruel
What about if that was you
That would be bullied (bullied)
How would you feel if they were doing it to you

What about if that was you
How would you would you would you feel
Honestly
How would you would you would you feel
If they were doing it to you

Just imagine how you would feel
If everybody always laughed at you
Would you would you would you
They think it's okey with me and you

If you were me
And the people 'round you were having you down now
Would you would you would you
Like if they did that to you

CNN hela natten

Jag fastnade helt på CNN inatt där dom sände live från LA och utanför M.J hus. Jag tycker det var konstigt att bla aftonbladet, kvp, dn, ja alla nyhetstidningar i Sverige gick ut med att han var död, när han egentligen inte var det. På CNN sa dom att han hade förts till sjukhuset och att han låg i koma, men 30 minuter senare gick hans liv inte längre att rädda.


Brodern gick ut med det hemska beskedet


Farväl...

Idag ska dom börja med obduktionen om vad han dog av. Dom sa ju inatt av hjärtattack, men jag undrar det..personligen tror jag överdos av något, att han helt enkelt inte orkade mer. Men vi får helt enkelt se.

Godmorgon förresten...

R.I.P Michael Jackson

Var nyss inne på aftonbladet och blev ganska chockad när jag läste EXTRA!! Michael Jackson avliden. Men enligt deras uppgifter fick han en hjärtattack vid lunchtid lokal tid. Han har även drabbats av flera omgångar av hudcancer och dylikt. När ambulansen kom och hämtade honom vid lunch andades han inte.

Michael Jackson avled på den unga åldern, 50 år.

Michael Jackson-

Vila i frid.


Minnesblogg för Therese

Alla har väl inte kunnat undvika det hemska mordet på Therese. Genom en annan blogg hittade jag en minnesblogg för Therese där hennes vänner skriver hur mycket dom saknar henne. Ska jag vara helt ärligt så mår jag dåligt när jag går in där och tårarna är inte långt ifrån. Att två människor sjunker så lågt att dom misshandlar/mördar någon är helt obegripligt. Att vid 15-16 års åldern mörda någon, är helt sjukt. Visst är mord sjukt överhuvudtaget men vid 15 år är man fortfarande barn, då ska man inte hålla på med döden. Dessa människorna hade hela livet framför sig, som nu är förstört, MEN dom har valt det själv, så jag tycker inte synd om dom. Men Therese... hon förtjänade inte att dö, hon var en söt tjej som hade hela livet framför sig.

När jag läser bloggen förstår jag att Therese och hennes tjejkompisar var väldigt täta. Dom gjorde allt tillsammans, och så kommer någon och förstör det. Det kommer aldrig bli bra för dom heller, hur mycket dom än försöker. Man får gå vidare, det finns inget annat att göra. Dom får fortsätta leva vidare för Therese, det är nog det hon vill.

Man inser nog aldrig hur mycket någon betyder, förrän dom är borta, och det är för sent. Så mycket man vill ha sagt, men som aldrig kommer fram. Ta vara på dina nära och kära, du vet aldrig när sista dagen är kommen, eller vad som händer imorgon...♥


(Bild lånad av minnesbloggen)

Vila i frid, Therese♥

Min sanning

Jag har under 4 omgångar i mitt liv blivit utsatt för mobbning, jag kommer nu gå ut med detta för första och sista gången så ALLA kan förstå vilket jag helvete jag har/har haft.

Första gången jag var utsatt för mobbning var lågstadiet, vilken klass jag gick i minns jag inte. Jag var utstött från dom andra i min klass, dom var i sina "kojor", som jag också ville leka i. Jag blev ledsen för detta och som man gjorde på den tiden sa jag till mina föräldrar direkt. Dom tog ett samtal med min lärare och efter det blev allt bra. Jag fick vara med och leka igen. På den tiden visste man inte vad må dåligt var, man var bara ledsen för att man inte fick vara med utan att jag kände mig utanför.

Andra gången var i 6:an, under den perioden mådde jag riktigt dåligt och jag hatade verkligen min klass. Det började med att jag även då stod själv, jag stod själv där på den smala trappan och tittade ut över dom andra när dom stod i gäng och pratade. För att jag skulle "komma in i gängen" fick jag göra som alla andra, hitta på saker för att verka cool. Detta funkade en gång och sen var det stopp. Jag fick höra VÄLDIGT mycket för att jag började plocka mina ögonbryn fina redan då, hade alltid snygga kläder enligt dom för dom var så jävla avundsjuka. Det blev bra när en ny tjej kom till klassen vid namn Rebecka. Vi umgicks dagligen och jag hittade en vän jag kunde umgås, plugga och prata med. Dock var hon frånvarande väldigt mycket för hon var "sjuk". Till slut bytte hon skola och sen dess har jag inte pratat med henne. Även då blev jag utsatt för nätmobbning, 3 pers satt vid msn och sa:

- Vi har ordnat en klassfest och du får inte komma. HAHHAH.

Jag kommer ihåg att jag var så ledsen att jag satt på toan hela kvällen och bara grät. Även då blev mina föräldrar inkopplade då jag mådde dåligt både i skolan och hemma. Vi gick till en så kallad mobbinggrupp som fanns på skolan, om dom gjorde det bättre kan jag inte påstå. Märkte aldrig att dom höll ögonen öppna som dom skulle. Men efter en tid när jag bytte klass blev det bra igen. Jag lämnade det bakom mig, struntade i att vara sur på dom som gjorde det och idag har jag fortfarande kontakt med dom. Under denna perioden satte det djupa sår i mig som ALDRIG kommer försvinna.

Tredje gången var i 8:an, 9:an någongång, det kanske man inte ska kalla mobbing. Men jag mådde även då dåligt. Jag fastnade under 2006 för Carola väldigt mycket. Lyssnade på henne jämt och till slut kom det ut i klassen.... jag fick höra kommenterar om det ofta och ibland kunde det komma kommentarer om det utan att vi ens pratade om det. Jag pratade aldrig om Carola inför någon och var rädd för att folk skulle veta det. Efter en tid när jag byggt upp mitt självförtroende och kunde säga emot slutade dom till slut, dom tröttnade!

Fjärde gången är hur jag har det just nu. Som ni märkt har jag fått vissa kommentarer här i bloggen, som jag tror är några i min klass som skrivit. Jag kan inte styrka att det är dom men i skolan kan jag. Dom går gruppvis och skrattar, viskar och kollar konstigt på mig. Det började för några månader sen när jag kom in i klassrummet, jag hörde småprat och direkt när jag kom in blev det tyst. Alla kollade på mig, och man märker när folk pratar om en. Efter det tänkte jag inte så mycket mer på det. Jag förstod att det handlade om mina videobloggar, att dom suttit gruppvis och kollat på dom, vilket jag vet att dom har. För några dagar sedan blev det bara värre. Klassen har grupperats och alla snackar skit om alla. Jag fick igår reda på att någon eller några i min klass har klippt ihop en låt om mina videobloggar, där dom tagit min röst, gjort det till en låt och skickat runt till folk. Hur lågt kan man egentligen sjunka på en skala? Att man lägger ner tid och ork på det överhuvudtaget.

Vad har man egentligen gjort för att förtjäna att råka ut för detta fyra gånger under sitt liv? Det är nog ett mirakel. Jag skriver inte detta inlägget för alla ska tycka synd om mig. Just nu har jag ett självförtroende som jag aldrig har haft förut. Jag är stark i mig själv och jag kan tackla allt detta med klassen. Hade det varit för 1-2 år sedan hade jag brytit ihop direkt när jag främst hade fått reda på att dom skapat en låt om mig. Att skolan inte gör mer än vad dom gör är rätt oacceptabelt, men vad mer kan man göra än att säga att man inte trivs vilket jag inte gör.

Jag är ingen skvallertjej som går till första bästa lärare och skvallrar så fort jag har något på tungan. Jag har dragit ut på detta länge som det är i nuläget men till slut orkar man inte.

Jag tror nog att några har/är mobbade eller mobbar kanske andra. Är du en mobbare så lägg av, du vet inte hur mycket du förstör för en människa. Det glöms bort av andra, men för den som blir mobbad sitter det alltid kvar. Jag kommer ALDRIG under mitt liv glömma dessa 4 perioder av mitt liv, som varit ett rent helvete!

Jag hoppas ni orkade läsa hela texten, jag vill att så många som möjligt ska få veta hur jag har det. Varför jag skriver bloggen och hur jag orkar fortsätta. Jag skriver bloggen för att skriva av mig, mitt intresse och min vardag. Är jag inte tillräckligt intressant för vissa så sluta läs. Jag tvingar inte er att läsa min blogg, jag har den öppen för att folk ska ta del av min vardag, vill man inte lyssna eller titta på mina videobloggar så klicka inte på play.

DU gör val hela tiden i ditt liv, tänk en andra gång innan du gör saker och tänk om det varit du som var utsatt!



Jag hade rätt hela tiden, om Ola Rapace

Jag fick en liten chock när jag gick in på aftonbladets hemsida för en stund sedan, där stod att Ola Rapace, min största favoritskådespelare förutom Mikael Persbrandt, hade erkänt att det var han som var kändisen som åkt fast med kokain i sin bil.

Det var för några månader sen jag läste om det första gången, där fanns även då en bild på denna personen men med täckning över huvudet. Jag kommer ihåg att jag direkt sa till mamma " Det är Ola Rapace".

Jävla människor alltså, har man inte tillräckligt under håret så man fattar att man åker fast till slut. Även om det bara var 0,48 g som fanns i hans bil är det ändå mycket olagligt. NEJ FY PÅ DIG RAPACE, där sjönk du!



Tänk en andra gång när du ska använda droger, sprit eller saker du inte vet vad det är. Jag skulle ALDRIG få för mig att varken röka, dricka (så full att man är helt borta) eller ta droger!

Äkta pälsar och skinnjackor!

Har suttit och pluggat nästan en timme nu. Har letat information om äkta pälsjackor och hittade en sida där dom berättade exakt hur det går till hur dom dödar djuren, hur dom får sitta i trånga utrymme för att sedan dö en grym död.
När jag kom till hund och kattpälsen mådde jag riktigt dåligt. Tänk så skulle dom bara komma och ta Bella eller Zinga när jag var ute med dom för att sedan flå dom levandes för att en jävla kärring eller bloggerska (nämner inga namn) ska gå runt med det och leka fin. Ursäkta men jag blir så jävla förbannad. Hur kan man bara köpa en äkta päls för flera tusen och veta om att den är äkta, och att ett djur har dött bara för det.


Hundar och katter får sitta i trånga utrymme, med benen utanför.


Minkar sitter i smutsiga och trånga burar


Likaså chinchillor.

Snälla, tänk ytterligare en gång om du ska köpa en päls. Det är inte stor skillnad på en fusk eller äkta päls. Tänk på djurens bästa, din tjänst gör skillnad!

Tidigare inlägg
RSS 2.0