Jag har under 4 omgångar i mitt liv blivit utsatt för mobbning, jag kommer nu gå ut med detta för första och sista gången så ALLA kan förstå vilket jag helvete jag har/har haft.

Första gången jag var utsatt för mobbning var lågstadiet, vilken klass jag gick i minns jag inte. Jag var utstött från dom andra i min klass, dom var i sina "kojor", som jag också ville leka i. Jag blev ledsen för detta och som man gjorde på den tiden sa jag till mina föräldrar direkt. Dom tog ett samtal med min lärare och efter det blev allt bra. Jag fick vara med och leka igen. På den tiden visste man inte vad må dåligt var, man var bara ledsen för att man inte fick vara med utan att jag kände mig utanför.

Andra gången var i 6:an, under den perioden mådde jag riktigt dåligt och jag hatade verkligen min klass. Det började med att jag även då stod själv, jag stod själv där på den smala trappan och tittade ut över dom andra när dom stod i gäng och pratade. För att jag skulle "komma in i gängen" fick jag göra som alla andra, hitta på saker för att verka cool. Detta funkade en gång och sen var det stopp. Jag fick höra VÄLDIGT mycket för att jag började plocka mina ögonbryn fina redan då, hade alltid snygga kläder enligt dom för dom var så jävla avundsjuka. Det blev bra när en ny tjej kom till klassen vid namn Rebecka. Vi umgicks dagligen och jag hittade en vän jag kunde umgås, plugga och prata med. Dock var hon frånvarande väldigt mycket för hon var "sjuk". Till slut bytte hon skola och sen dess har jag inte pratat med henne. Även då blev jag utsatt för nätmobbning, 3 pers satt vid msn och sa:

- Vi har ordnat en klassfest och du får inte komma. HAHHAH.

Jag kommer ihåg att jag var så ledsen att jag satt på toan hela kvällen och bara grät. Även då blev mina föräldrar inkopplade då jag mådde dåligt både i skolan och hemma. Vi gick till en så kallad mobbinggrupp som fanns på skolan, om dom gjorde det bättre kan jag inte påstå. Märkte aldrig att dom höll ögonen öppna som dom skulle. Men efter en tid när jag bytte klass blev det bra igen. Jag lämnade det bakom mig, struntade i att vara sur på dom som gjorde det och idag har jag fortfarande kontakt med dom. Under denna perioden satte det djupa sår i mig som ALDRIG kommer försvinna.

Tredje gången var i 8:an, 9:an någongång, det kanske man inte ska kalla mobbing. Men jag mådde även då dåligt. Jag fastnade under 2006 för Carola väldigt mycket. Lyssnade på henne jämt och till slut kom det ut i klassen.... jag fick höra kommenterar om det ofta och ibland kunde det komma kommentarer om det utan att vi ens pratade om det. Jag pratade aldrig om Carola inför någon och var rädd för att folk skulle veta det. Efter en tid när jag byggt upp mitt självförtroende och kunde säga emot slutade dom till slut, dom tröttnade!

Fjärde gången är hur jag har det just nu. Som ni märkt har jag fått vissa kommentarer här i bloggen, som jag tror är några i min klass som skrivit. Jag kan inte styrka att det är dom men i skolan kan jag. Dom går gruppvis och skrattar, viskar och kollar konstigt på mig. Det började för några månader sen när jag kom in i klassrummet, jag hörde småprat och direkt när jag kom in blev det tyst. Alla kollade på mig, och man märker när folk pratar om en. Efter det tänkte jag inte så mycket mer på det. Jag förstod att det handlade om mina videobloggar, att dom suttit gruppvis och kollat på dom, vilket jag vet att dom har. För några dagar sedan blev det bara värre. Klassen har grupperats och alla snackar skit om alla. Jag fick igår reda på att någon eller några i min klass har klippt ihop en låt om mina videobloggar, där dom tagit min röst, gjort det till en låt och skickat runt till folk. Hur lågt kan man egentligen sjunka på en skala? Att man lägger ner tid och ork på det överhuvudtaget.

Vad har man egentligen gjort för att förtjäna att råka ut för detta fyra gånger under sitt liv? Det är nog ett mirakel. Jag skriver inte detta inlägget för alla ska tycka synd om mig. Just nu har jag ett självförtroende som jag aldrig har haft förut. Jag är stark i mig själv och jag kan tackla allt detta med klassen. Hade det varit för 1-2 år sedan hade jag brytit ihop direkt när jag främst hade fått reda på att dom skapat en låt om mig. Att skolan inte gör mer än vad dom gör är rätt oacceptabelt, men vad mer kan man göra än att säga att man inte trivs vilket jag inte gör.

Jag är ingen skvallertjej som går till första bästa lärare och skvallrar så fort jag har något på tungan. Jag har dragit ut på detta länge som det är i nuläget men till slut orkar man inte.

Jag tror nog att några har/är mobbade eller mobbar kanske andra. Är du en mobbare så lägg av, du vet inte hur mycket du förstör för en människa. Det glöms bort av andra, men för den som blir mobbad sitter det alltid kvar. Jag kommer ALDRIG under mitt liv glömma dessa 4 perioder av mitt liv, som varit ett rent helvete!

Jag hoppas ni orkade läsa hela texten, jag vill att så många som möjligt ska få veta hur jag har det. Varför jag skriver bloggen och hur jag orkar fortsätta. Jag skriver bloggen för att skriva av mig, mitt intresse och min vardag. Är jag inte tillräckligt intressant för vissa så sluta läs. Jag tvingar inte er att läsa min blogg, jag har den öppen för att folk ska ta del av min vardag, vill man inte lyssna eller titta på mina videobloggar så klicka inte på play.

DU gör val hela tiden i ditt liv, tänk en andra gång innan du gör saker och tänk om det varit du som var utsatt!