Nu när jag låg där i det gräset band han plötsligt fast mina armar i staketet som var runt oss och satte tejp på munnen för att jag skrek så pass mycket att han var rädd att någon skulle höra. Under hela denna tiden när han band fast mig, var hårdhänt så sa han inte ett ljud. Jag kunde varken se eller höra vem det var. Kan det vara killen med dom stora bruna ögonen eller han i telefonen?

Plötsligt slog det mig när jag låg där med fastbundna armar att det är ju han, det är samma kille som nu halvligger över mig. Det är killen från krogen, killen i telefonen och killen som nu försöker förstöra mitt liv.

Efter några minuter kom ytterligare en kille. Dom började knuffa och vrida mina armar så jag skrek. Han var alltså så pass feg och svag att han var tvungen att ha en kille till.

Till slut var jag så förbannad och orkade inte mer. Tårarna bara forsade ner och jag försökte slå killarna, men lyckades inte. Plötsligt fick jag ett slag mot ansiktet, en spark i magen så jag tappade andan och någon av killarna drog mig riktigt hårt i håret.

Sen minns jag inte mer av den dagen.