Jag har suttit och funderat på en sak nu. Jag stör mig något enormt på människor som är så otroligt falska och otrevliga. Vi kan ta exempel så ni förstår.

För någon månad sen var jag och Pernilla ute och festade. En fd klasskompis var också där som vi (läs pernilla) träffade många gånger under kvällen, kramade och hälsade. Tror ni denna personen såg mig? NEJ! Bullshit att hon inte såg mig för jag var brunett och såg annorlunda ut, jag stod ju precis bredvid henne? Inte någongång under kvällen att hon ens tittade på mig eller åtminstånde fick fram ett hej.

Nu undrar ni säkert varför jag inte bara sa hej. Nej för jag vill inte hoppa fram framför en person, liksom, hallå häääär ärrr jaaag! Jag struntade i och störa mig... tills det kom en facebook förfrågan idag om vänskap....behöver jag säga mer?

---

En annan sak (ja jag vet, jag är på störhumör just nu) är människor man känt i en evighet (som hon ovanför också) men när man träffas, är man helt plötsligt ett spöke? Jag kan hålla med om att jag inte alltid är duktig på att hälsa och ta fram det största leendet så fort man träffar en gammal klasskompis eller någon man känt länge, men jag ler alltid för att visa att man ser personen och liksom gillar att se personen även om det inte alltid är sant. Men någongång kan väl den andra personen också göra det? Jag vet många från min gamla klass som är helt oberörda så fort man tittar på dom, eller så tittar dom bort precis som *hej jag finns inte*.

Vill man nu inte veta av personen så titta hellre bort, än titta på personen och SEN titta bort. Man känner sig verkligen totaldissad.

Puhh, skönt att skriva av sig lite. Någon som känner igen sig i det jag skriver?

Men jag stör mig verkligen på personer som är så, för fan, kläm fram ett hej och allt är bra.