Jag skojar inte när jag säger att jag tyckte hellre om att köra radiostyrda bilar än att leka med barbie. Ni vet såna bilar man håller en apparat med och sen styr den. Jag älskade det!


Jag måste ha kontroll på allt jag gör. Mina skolpapper måste vara på sin plats, för jag ska fungera. Jag har en pärm som säkert väger 10 kg som jag bär runt på i skolan. Jag kommer drabbas av axelskador innan jag fyllt 20!
Jag måste ha koll på tider, telefonnr, kalender i mobilen.. ja allt!


När jag var sisådär 10 kanske hade jag extrem ångest för att sova. Jag trodde helt tiden att jag skulle dö i sömnen och kunde ligga och tänka på det i flera timmar. Som tur är det borta, men ibland dyker det upp igen!


Jag har varit extremt rädd för eld. Jag kommer ihåg att jag stod i köket med mamma bredvid, och försökte tända en tändsticka men det gick inte. Men i 7:an när vi hade NO-lektion blev jag nästan tvingad och då lyckades jag!


I samma veva som jag hade ångest för att somna, kunde jag drömma helt otroligt sjuka drömmar. Det kunde vara allt från flygande elefanter till mord i mitt rum. Kanske inte så konstigt att jag inte vågade somna.


Ni har hört det förut och jag säger det igen. Jag sätter 1000 spänn på att jag en gång i framtiden kommer bosätta mig antingen i Simrishamn eller Ystad. Jag älskar dom städerna!


Jag vet inte hur gammal jag var när jag tog steget och blev stor flicka. Att sova i mammas och pappas säng var ju mesigt, men jag sov där nog längre än andra barn.


Jag är ingen tålig person. När jag tycker saker är jobbigt visar jag det genom tårar. Jag kan sitta ner och bara vara sur över något, och då kommer tårarna. Däremot visar jag aldrig det inför folk, om såvida det inte är riktigt jobbigt. Jag har nog bara gråtit 2 gånger i skolan, och den senaste gången var för några veckor sen.


Det är något jag hatar över allt annat, att ha fiender runt sig. När jag blir ovän med folk är det nästan alltid jag som tar tag i problemet och försöker lösa det. Jag har dock blivit trött på att det alltid är jag som ska göra det!


Det har i och för sig många människor. Men det är lite kul faktiskt!