Åh så härligt det var efter jag hade skrivit inlägget nedan, precis som en lättnad. Som jag skrev , skrev jag inte det för att få en massa tröstkramar och att ni ska tycka synd om mig. Det är inte det. Jag vill vara ärlig, jag vill inte sitta här och leka glad när jag inte är glad och ha en tråkig blogg för jag inte orkar skriva, fast jag egentligen har tid. Mitt liv är inte perfekt, jag har inte många vänner, jag har inget roligt liv men jag klagar inte över saker. Jag ska vara tacksam att jag har tak över huvudet och att jag får möta dagen varje morgon..okej, nu låter jag som en pensionär men haha, ni förstår nog vad jag menar.

Såklart var det mycker mer som har hänt, jag gick inte in på detaljer, främst från det från 6:an, det är en grymt lång historia men jag tog med det nästan värsta.

Jag vill bara passa på att tacka er, jag får ofta kommentarer om att jag är söt, har bra blogg och att jag äger på videobloggar. Det är NI som får mig att fortsätta, hade jag inte fått någon respons som var ganska dålig innan hade jag lagt av med videobloggarna, och kanske tagit bort bloggen vid detta laget. Detta är som en dagbok för mig, fast offentlig. Tack tack tack, ni anar inte hur mycket det betyder. Helt främmande människor som skriver så fint, det är nästan ofattbart. Ni ska veta att jag läser varenda kommentar, även om jag inte alltid svarar på dom, men jag läser alla, det gör jag!

Ännu ett långt inlägg, men jag har mycket som behöver lätta från hjärtat!