Nu tänkte jag berätta allt som har hänt och kommer hända. Som jag skrev igår hade jag fruktansvärt ont i min hals och jag var nästan inte närvarande. Tog maxdosen av ipren, åt nästan inget och sov bara. Vid 7 tiden hade jag 38,8 i feber så då åkte jag och Pappa in till akuten igen. 4 gången på 2 veckor, nästan stamkunder. Pappa fick vara en tolk för mig, då jag inte kunde prata något alls. Efter 2 minuter i väntrummet blev jag inkallad. En ny läkare igen... som denna gången var mycket bättre. Hon undersökte halsen och konstaterade att den var mycket sämre än vad den var i söndags. Hon ställde en massa frågor som jag kunde svara ja eller nej på.

Efter det ville hon försöka tömma den såkallade bölden för att se om det kom något var. Jag blev bedövad i munnen och halsen och sen tog hon en spruta och mycket riktigt kom där ut mycket var. Med en gång kändes det mycket bättre i halsen och inte så tjockt. Efter det skar hon upp lite för att det skulle tömmas av sig själv. Jag hann aldrig bli riktigt rädd, jag visste knappt vad som hände men hade inte läkaren eller sjuksköterskan varit så bra som dom var hade jag nog inte vågat. Efter mycket spott av blod och yrhet fick jag ligga på en säng i korridoren för att vänta på att bedövningen skulle släppa för att se om jag kunde svälja tabletter och få ner nyponsoppa. Tabletterna gick ner och även nyponsoppan. Fick penicillin och smärtstillande utskrivet så jag är på bättringsvägen.

Idag kan jag prata, men det tar fortfarande emot lite men inte alls så farligt som igår. Ätit har jag också gjort, inte så mycket men alltid något. Så idag ska in till Malmö igen på återbesök för att se om allt har tömts. Sen får vi hoppas att tabletterna hjälper, men det tror jag.

Nu ska jag göra mig i ordning, mormor och morfar kommer och hämtar mig vid 12, då pappa jobbar, men han möter mig där inne:) Vi hörs senare!