Nu när jag låg där i det gräset band han plötsligt fast mina armar i staketet som var runt oss och satte tejp på munnen för att jag skrek så pass mycket att han var rädd att någon skulle höra. Under hela denna tiden när han band fast mig, var hårdhänt så sa han inte ett ljud. Jag kunde varken se eller höra vem det var. Kan det vara killen med dom stora bruna ögonen eller han i telefonen?

Plötsligt slog det mig när jag låg där med fastbundna armar att det är ju han, det är samma kille som nu halvligger över mig. Det är killen från krogen, killen i telefonen och killen som nu försöker förstöra mitt liv.

Efter några minuter kom ytterligare en kille. Dom började knuffa och vrida mina armar så jag skrek. Han var alltså så pass feg och svag att han var tvungen att ha en kille till.

Till slut var jag så förbannad och orkade inte mer. Tårarna bara forsade ner och jag försökte slå killarna, men lyckades inte. Plötsligt fick jag ett slag mot ansiktet, en spark i magen så jag tappade andan och någon av killarna drog mig riktigt hårt i håret.

Sen minns jag inte mer av den dagen.

Den kvällen gick jag hem tidigt. När jag kom ut från krogen, hade tagit min väska och jacka började det plötsligt regna, och jag som inte bodde i centrala Stockholm fick snällt gå hem, inga pengar och ingen vän jag kunde ringa.

När jag hade kommit drygt halvvägs ringde plötsligt min mobil. Dolt nummer såklart, men jag svarade ändå.

- Hej, det är Elin Berg, svarade jag nervöst.

Med förvrängd röst sa människan på andra sidan:

-Du borde kanske skynda dig hem. Sen la han på.

Mitt hjärta började slå hårt. Jag la snabbt ner mobilen och började småspringa. Tusen tankar flög upp i huvudet på mig. Vem var det? Vad ville han egentligen? Vad betyder detta?

När jag äntligen hade börjat se mitt höghus sprang jag lite fortare, men plötsligt hörde jag steg bakom mig. Jag sneglade bakåt för att försöka se vem det var. Då såg jag en lång man/kille med svarta byxor, grå huvjacka med luvan uppe så man inte såg hans ansikte och vita skor.

Jag saktade ner farten för att se om han gick snabbare eller vände håll. Han kanske inte ens ville mig något.

Med bestämda steg gick jag till min port. Med ett tiotal steg kvar var han precis bakom mig. Precis när jag skulle ta min hand på porthandtaget rycker han plötsligt tag i mig. Jag tappar min väska och mobilen flög till det våta gräset. Han kastar mig ner i gräset med sina stora svettiga händer och sparkar bort min väska så jag inte ska nå den. Jag ser fortfarande inte hans ansikte. Han har luvan nere och dessutom keps som täcker ansiktet ännu mer.

När festen var igång satt jag där i soffan med Johan och Emily som var mina vänner. Plötsligt kände jag att någon tittade på mig, jag tittade runt i rummet för att se vem det var. Då fastnade jag i två bruna ögon, långa ögonfransar och perfekta formen. Jag släppte blicken och tänkte inte mer på det.

Vi gick till det stället där själva festen skulle äga rum. Jag träffade ungefär halva stan där, det var ett väldigt populärt ställe om man säger så. Jag dansade hela tiden och som jag visste kunde jag inte hålla mitt löfte. Jag var full, och allt snurrade. Ju mer jag dansade desto mer yr blev jag.

När jag hade dansat i några timmar kände jag en hand runt min midja. Det var ingen som hade tagit i mig förut den kvällen, och inga andra kvällar heller. Jag vände mig sakta om och fick syn på honom igen. Han med dom stora bruna ögonen och det rufsiga håret. Där stod han och tittade mig rakt in i ögonen.

Jag frågade honom surt:

Vad är det för fel på dig?, skrek jag för att försöka höras i all "dunka dunka" musik.

Vadå?, skrek även han.

Ja, vad vill du mig?

Vah?, skrek han.

VAD VILL DU MIG?, skrek jag ännu högre men han hörde inte.

Efter att ha varit småsur över denna psykopat som följde efter mig gick jag och satte mig i en av dom få soffor där fanns.

Jag tänkte för mig själv, vad är det för fel på mig idag? Jag brukar tycka det är roligt att festa men idag känns allt skit. Kanske var det han som förstört min kväll. Men jag hade ändå haft en känsla hela dagen att något skulle hända, men vad vet jag inte, och dagen är ju snart slut.

Jag minns det som det var igår. Jag var 17 år och gick såklart på gymnasiet. Jag hade bestämt mig för att gå ut, just den fredagen den 20 november 2005 då allt hände.

Jag, Elin 17 år med ett smeknamn med "emo" för att jag hade rosa hår, med svarta slingor, hårt sminkad och nitar över hela mig, hade för första gången bestämt mig för att vara nykter, för att minnas allt dagen efter, om det ens var något bra att minnas.

Det var förfest hemma hos mig, mycket folk men jag kände bara hälften av dom. De hade dragits dit av dom andra. Alla hade fått ta med sin egen sprit och jag hade själv tagit lite, bara lite av Pappa. När allt folk var på plats fylldes hela lägenheten, musiken dunkade, massa mummel och lukt av hårspray, parfym kröp sig in i mitt huvud. Min lägenhet var en liten 2:a, vi var ungefär 40 pers så det var väldigt trångt. Folk satt på varandra så trångt det var. Men jag hade sett fram emot denna kvällen länge, inget fick gå snett.

Del 7

•-          Vi söker Adam, säger polisen.

•-          Ja det är jag, säger Adam.

•-          Följ med här!

•-          Vet du varför du sitter här?, sa polisen.

•-          Nej, vad har jag gjort, INGENTING, skrek Adam.

•-          Inte?? Lima Törnblad, säger det dig något?

•-          Nej, det är väl hon i 8c som tog livet av sig?

•-          Precis, vet du varför hon tog livet av sig? Jo, för du våldtog henne, skrek polisen.

•-          Hur tog hon livet av sig?, grät Adam.

•-          Hon tog en överdos av medicin och dog i sin säng, sa polisen.

En månad senare på polishuset!

•-          Du får ditt straff om 5 minuter, sa polisen.

•-          Jaha, trevligt, sa Adam gråtande i sin cell.

•-          Du  får 2 år för våldtäkten på Lina Törnblad, sa polisen och gick därifrån.

Plötsligt tänkte Adam, då får jag ett likadant helvete som Lina, jag var kär i henne och allt gick bara snett.

Del 6

Nästa dag går jag inte till skolan. Jag har gråtit ända sedan jag vaknade och jag har bara sovit en kvart i natt. Jag letar överallt efter ett graviditetstest i mammas lådor, jag vet att hon köpte ett paket förra månaden för hon hade legat med en polis på en fest. Äntligen hittar jag ett och gör testet och lägger det på handfatet och sätter mig på toan och väntar. Jag tar tag i testet och tittar gråtande på det, det är ett svagt plus. JAG ÄR GRAVID, MED EN MÄNNISKA JAG INTE VET VEM DET ÄR! Jag slår ner allt i hela badrummet, river ner duschdraperiet, allt smink ligger på golvet. Jag försöker tänka efter vad som verkligen hände igår. Nu kommer jag ju ihåg, det var ju Adam som gjorde att jag svimmade. DET ÄR JU HAN SOM VÅLDTOG MIG!!

Nu vet jag också varför dom tre tjejerna började vara med mig och ville gå med mig på festen. Det var ju för att jag skulle gå på festen för dom visste att jag inte hade gått annars. Tjejerna gjorde så jag blev våldtagen. Allt var en stor jävla plan för dom! Nu är det absolut ingen som gillar mig mer. Det är inte lönt att leva mer! Jag går till medicinskåpet och hittar mammas piller mot depression, jag läser på etiketten "MAX 3 PILLER PER DAG". Jag tar ut alla piller i handen och sätter mig vid matbordet och tar fram papper och penna och skriver till mamma:

"Du har aldrig sett hur dåligt jag mår, du har inte varit hemma på flera månader, och nu orkar jag inte mer. Jag har blivit våldtagen och mitt liv kommer aldrig bli bra igen så det är lika bra att jag tar livet av mig. Jag har alltid älskat dig men det verkar inte som du älskat mig. Vi ses i himlen / Lina."

Innan jag gör slut på det här helvetet tänker jag minsann göra en polisanmälan mot Adam för han ska få ett lika dåligt liv som jag. Jag ska gå till polisen och prata med dom och de kommer säkert fråga om jag vill ha hjälp för att må bättre, men det behöver inte jag för ingenting kommer hjälpa mig, mitt liv är redan ett helvete. När jag går hem ska jag ha mina stora solglasögon på mig och en svart munkjacka för att ingen ska känna igen mig. När jag kommer hem ska jag svälja pillerna. Efter det kommer jag gå och lägga mig i sängen.  Efter en stund kommer jag känna hur allt blir svart och somna in. Jag kommer inte känna någonting och jag slipper lida.

Del 5

Klockan är lite över 02.00 och jag bestämmer mig för att gå hem. Jag går i kylan på Stureplan och tar upp min ipod för att lyssna på musik. Jag går och går och jag ångrar att jag inte tog någon kofta på mig. Med bara några kilometer hem hör jag några tjejer skratta och prata bakom mig. Jag vänder mig om och ser Linda och dom andra tjejerna, jag börjar gå fortare för jag orkar inte prata med dom och helt plötsligt känner jag att någon går bakom mig, det är ADAM!! Jag börjar springa och plötsligt sliter han tag i min arm och kastar ner mig på marken. Jag slår i huvudet och svimmar. När jag vaknar minns jag ingenting och allt snurrar. Hur ska jag ta mig hem?? När jag reser mig upp ser jag att jag inte har några kläder på mig, jag börjar skrika och gråta. Jag fattar inte vad som hänt, jag minns bara att jag var med tjejerna på fest, men med vem??!! Hela mitt liv är förstört. Jag fattar att jag blivit våldtagen. Vem kan vara så iskall att han våldtar mig och låter mig ligga där i kylan. Jag ligger och skriker och gråter och känner mig jättedålig och smutsig. Jag kryper hem med kläder om mig. Mitt huvud är svullet när jag tittar mig i spegeln och tar tag i mammas rakhyvel, fy fan vad jag mår dåligt nu. Hoppas mamma inte kommer hem nu. Jag tar tag i rakhyveln och skär hårt mot båda handlederna, mörkrött blod droppar på mina ben och jag skär upp mina gamla ärr. Jag har inte skurit mig på handlederna sedan pappa begick självmord. Nu mår jag lika dåligt. Kan inte mitt liv bara ta slut nu!!

Del 4

Nu är det äntligen fredag och jag sitter och pratar med Linda och dom andra tjejerna, dom är verkligen jättesnälla nu. Vi pratar om festen och Linda säger att vi också ska gå med fyra killar som går i första ring. Jag fattar inte hur dom killarna vill gå med tjejer som går i 8:an och är hur små och omogna som helst för dom.

Efter skolan skyndar jag mig hem för att göra mig i ordning och försöka äta något. Mamma är fortfarande på sjukhuset och jag får göra allt själv. Jag börjar med att duscha och tvätta bort allt svart smink runt ögonen. Ikväll ska jag försöka se normal ut. Sen tar jag på mig min svarta, korta klänning och sminkar mig ganska mycket och snyggt. Sedan lockar jag hela mitt hår med locktång, nu tycker jag att jag ser riktigt bra ut. Undrar hur länge mitt självförtroende ska vara på topp innan kvällen är slut. Jag går in i mammas skogarderob och hittar ett par svarta skyhöga stövlar och tar på mig dom, nu blev jag några centimeter längre i alla fall.

Klockan är äntligen åtta och jag ska nu gå till Linda för att förfesta. När jag kommer in till Linda tittar alla på mig vilket känns bra eftersom ingen skrattar åt mig. Jag festar med Linda och dom andra två, Emily och Malin. Jag dansar med killar och jag dansar ensam och just nu känns hela livet underbart. Jag tycker allt börjar snurra, jag har kanske druckit för mycket. Nu är det dags att dra till Adam och vi fyra går dit tillsammans eftersom det inte är så långt att gå. Väl framme till festen dansar vi och killarna hälsar oss välkomna. Jag tycker vissa killar verkar lite äckliga och närgångna. Dom tar en på baken och höfterna men när dom är så går jag bara där ifrån. När jag sitter i soffan och dricker starköl kommer Adam fram till mig och frågar massor med roliga men väldigt obehagliga frågor. Han frågar vad jag gör på fritiden och jag svarade:

•-          Inte mycket, sitter mest hemma och tar det lugnt.

Sen frågade jag honom vad han gör och han svarade:

•-          Ja du, jag jagar tjejer.

Då blev det väldigt obehagligt för när han sa det till mig blev hans ögon stora som klot precis som han menade något mer, men jag förstod inte vad.

Del 3

Jag sitter i skolan igen, jag sitter som vanligt vid akvariumet och tittar på dom små liven som simmar runt så fint. Tänk om man var en fisk? Vilken skönt liv och bara simma runt och inte tänka på något. Det är rast och jag står i dörröppningen till klassrummet som vanligt och helt plötsligt kommer Linda fram till mig och frågar om jag vill gå med dom för jag såg så ensam ut. Jag tycker det verkar konstigt men jag går med dom och när skolan är slut åker jag tåget med dom hem också. Jag fattar inte varför dom helt plötsligt börjat se och prata med mig. När jag kommer hem är inte mamma där som vanligt, hon är på sjukhuset, hon är typ stamkund eftersom hon är störtkär i en läkare där. 45 år och går på sjukhus och jagar killar, hur omogen får man vara? Jag går fram till kylskåpet och ska ta något att äta men där är som vanligt ingen mat alls, bara inlagd gurka och vem vill sitta och knapra på en äcklig gurka?

Del 2

Jag ligger i min säng och försöker sova men det kommer sluta med att jag gråter för jag känner mig så ensam och det kommer sluta med att jag till slut somnar gråtande. Nästa dag är det som vanligt, jag står och tittar själv och helt plötsligt hör jag att tjejerna pratar om Adam. Jag går ner och sätter mig på trappan så jag hör bättre. Dom pratar om att dom ska gå dit och vad som ska ha på sig, hur orkar dom bara bry sig hur vacker man alltid måste vara. Jag bestämmer mig för att gå dit. Jag har en hel vecka på mig att bygga upp mitt självförtroende så jag orkar gå dit. Efter skolan åker jag hem och försöker välja ut kläder och plötsligt ringer min mobil och där står dolt nummer och jag svarar och hör att det är Linda, en av tjejerna i gänget. Hon frågar om jag ska till Adam och jag säger:

•-          Ja, hur så?

•-          Nej, jag bara undrar för om du vill så kan du gå med oss.

Jag skrattar inombords men snabbt tänker jag ut en plan och säger:

•-          Ja, hemskt gärna.

•-          Okej, ska vi ses vid 22.00?, säger Linda.

•-          Jättebra, Hejdå, säger jag och lägger på. Min plan är att om jag går dit med dom blir jag kanske populär och inte bara ett spöke som är en i mängden. Jag åker ner till stan för att handla kläder till festen. Jag går in i min favoritaffär Zara och tittar på klänningar, jag hittar en svart urringad kort. Jag går in och prövar den och det är första gången jag har något urringat på mig och framför allt en klänning, jag har aldrig burit en klänning. Helt plötsligt kommer jag på ärren, oj vad ska jag göra nu?! Ärren på handleden som blivit efter jag skurit mig. Jag köper klänningen och går in på affären Glitter och tittar på armband för att dölja ärren, jag hittar ett snyggt och köper det med och sedan åker jag hem.

Osynlig

Del 1

Det är vinter, det är kallt och jag står själv som vanligt. Jag går i 8:an, jag heter Lina och jag är mobbad. Det är så många ser mig som person. Dom andra i klassen står i olika gäng, 3 tjejer i ett gäng, killarna som spelar fotboll och jag som står själv. Finns det någon som överhuvudtaget ser mig? Ingen kommer fram till mig och frågar saker utan jag är som ett spöke. Klockan ringer in och lektionen börjar. Matte med den sura tanten, kan inte hon gå i pension snart? Hon har genomgång som vanligt, och jag får frågan om ett tal, alla blickar emot mig, röd som en tomat i huvudet och några tjejer i hörnet skrattar som vanligt och kollar på varandra. Jag säger 42 och ALLA börjar skratta. Jag fattar inte varför dom skrattar, det är ju rätt. När lektionen är slut går jag till tågstationen och ska åka hem, när jag sitter och väntar på tåget kommer ett gäng killar i 16-18 års åldern och går fram till mig och ger mig ett kort och sen går dom därifrån utan att säga någonting till mig. Jag läser på kortet och där står:

"Fest hos Adam nästa fredag på Björkvägen 3."

Jag sitter och tänker vem Adam är? Jag kände ju igen honom och tänker på det hela tågresan hem. När jag går av tåget kommer jag på det, det är ju Adam i andre ring, varför skulle han vilja bjuda en tjej som går i 8:an? Min första tanke var att jag inte ska gå dit, eftersom jag kommer få sitta själv och titta och jag känner ändå ingen där.

Del 5

Nästa dag öppnar Lina tidningen, första sidan står:

Kvinna mördade sin fd pojkvän därefter tog hon sitt liv.

Linas första tanke var Emma och Johan. Hon ringer till Emmas mobil, inget svar, därefter till Johan, heller inget svar. Herregud, vad har hänt???

Plötsligt ringer det på Linas dörr, hon tittar i kikhålet och får syn på två poliser. Sakta öppnar hon dörren och polisen säger direkt:

•-          Är det du som är Lina?

•-          Ja, det stämmer.

•-          Kan vi be dig följa med till polisstationen?

•-          Vadå? Vad har jag gjort?

•-          Det får du veta nere på stationen.

      Snällt följde Lina med, hon förstod inte riktigt vad dom menade. Väl nere på stationen började förhöret med henne.

•-          Du kanske undrar varför du sitter här, men så här är det. Emma och Johan är döda, vi fick in en anmälan inatt.

   Lina faller i gråt och förstår vad hon har gjort. Hon börjar berätta allt för polisen om den där kvällen då Emma och Johan pratade henne hos Lina. När Johan bad henne gå ut, gick hon bara ut i vardagsrummet, när Johan hade gjort så Emma somnat, började Lina också. Båda hjälpte till medan Johan våldtog Emma. Tillsammans misshandlade dom henne och sen sprang Lina ut, hon förstod ju vad hon hade gjort. Plötsligt frågar polisen:

•-          Varför hjälpte du honom?

•-          Emma har alltid varit krävande för mig, hon kommer alltid hem till mig så fort det inte går henne väg, jag orkade helt enkelt inte, hon var ju sjuk i huvudet, säger Lina.

•-          Okej, kunde du inte bara sagt till henne då?, säger Polisen.

•-          Hon hade inte accepterat det. Men jag förstår inte hur båda kan vara döda.

•-          Jag kan berätta för dig, så här är det. Emma kom till Johan igår kväll och började bråka. Bråket började i sovrummet och slutade i köket där Emma dödade Johan, med en kniv, 12 hugg i ryggen. Därefter tog hon sitt liv genom att skära upp handlederna.

Lina faller i gråt igen, dom var ju båda hennes bästa vänner. Johan och Linas plan var ju bara att Emma skulle få en tankeställare att hon måste sköta sig själv, aldrig att båda skulle dö.

Lina fick 2 års fängelse för medhjälp till misshandel och våldtäkt.

Del 4

Hela kroppen bultar, mitt huvud är stort som ett helt hus känns det som. Vad gjorde egentligen Johan med mig igår? Hur ser jag ut? Känner mig allmänt smutsig och värdelös. Jag ligger i någons kök, vet inte vems. Det är mörkt ute och jag försöker resa mig. Min fot är svullen och jag har blåmärke på armarna. Till slut kommer jag i alla fall upp, men kan inte stå på foten. Jag samlar ihop alla mina kläder och hoppar in på toa, väl där tittar jag mig i spegeln. Herregud, tänker jag. Hur ser jag ut?? Röd och svullen är jag. Det ända jag minns är att Johan var här och pratade, sen slog han till mig i ansiktet, det är nog därför jag ser ut som jag gör. Men vad hände sen då, efter jag hade somnat. Tankarna maler på allt möjligt, jag kommer i alla fall på att jag fortfarande är hemma hos Lina, konstigt att hon inte är hemma då.

Jag hittar min mobil under kökbordet och ringer henne, när hon svarar skriker jag på henne, vet egentligen inte varför, men hon ska ju vara här och stötta mig. Efter 10 minuter är hon där.

-Hej, säger Lina.

- Hej....

- Hur ser du ut???, Är det Johan??, säger Lina.

- Jag vet inte, vi bråkade, sen slog han till mig... sen minns jag inte mer, säger jag.

- Men herregud!! Vi måste gå till läkaren och kolla din fot, den ser inte bra ut. Han våldtog väl inte dig?, säger Lina.

Just när hon sa det, började allt falla på plats. Det var ju det som hände igår, han kastade upp mig på bordet, slet av mig kläderna och trosorna. Varför skulle han annars göra det? Tänk så är jag gravid, tänk så har jag fått hans blonda tjejs sjukdomar????

När vi väl kom upp till läkaren undersöktes min fot, en spricka..jättekul. När Lina var på toaletten bad jag läkaren undersöka mig där nere, bara för att vara säker och även ta ett graviditetstest. Undersökningen såg bra ut, inga skador. Men nu återstod bara det hemska testet, tänk så skulle det visa ett plus. Skulle jag då bära på Johans fula barn som jag inte ens ville ha?

Jag fick gå in i ett rum, göra testet själv och vänta.. vänta.. och vänta. Efter 20 minuter tittade jag på testet, ett blått svagt svagt plus syntes. Sakta tog jag upp testet, gick med bestämda steg till doktorn igen och visade det.

När vi kommit hem, duschade jag.. ville bli av med alla bakterier från äcklet Johan. På kvällen gick jag hem till min lägenhet igen. Johan hade varit där och tagit alla hans saker, skönt! Jag la mig i sängen och stirrade upp i det vita taket, vad ska jag göra för att slippa det äckliga kräket? Tankarna gick och plötsligt fick jag en idé. Snabbt ut i hallen och hämta min väska och snabbt ut. Nu måste det här ta slut, tänkte jag.

Del 3

Idag är det alltså den dagen jag ska träffa Johan, jag orkar ingenting mer, är trött på livet, på mig själv och ja.. allt helt enkelt. Allt bara pga den jävla Johan. Om 2 timmar ska han tydligen komma hit, Lina har sagt att hon ska vara hemma, hoppas jag kan lita på henne. Tiden går, jag sitter i Linas kök och tittar på klockan hela tiden, klockan är 1. Om en timme kommer han.. jag orkar egentligen inte se honom men tänk så blir det likadant som förra året då jag inte ville prata med honom heller.

Helt plötsligt ringer det på dörren, mitt hjärta börjar slå i 190 igen, händerna är som våta handdukar och hela jag blir kallsvettig. In genom dörren kommer han, han den fula, äckliga killen som har gjort mitt liv till ett helvete. ALDRIG att jag skulle gå tillbaka till honom igen, då dör jag hellre.

Jag sitter kvar vid bordet när han kommer in.

-Hej , säger Johan.

-Hej, viskar jag fram.

-Du ville prata, sa jag.

-Ja...

-Om vad?

-Om det som hänt, det är inte likt oss att hålla på så här, vi har inte bråkat någonting på ett år, eller hållt på med andra.

- Nej... vi har ju inte det, säger jag. Jag hatar att prata med honom.

Efter en stund när vi pratat säger han plötslig till Lina att gå ut, jag försöker hindra henne, men hon lyder honom. Jag blir helt chockad och hela jag börjar skaka, tänk så drar han fram en kniv eller varför inte en pistol och dödar mig här och nu.

Jag säger ingenting under tiden Lina är borta, han bara pratar, jag lyssnar inte, svarar bara ja eller nej. Helt plötsligt kommer Lina in igen, hon säger att hennes kille har fått problem och måste sticka. Shit tänker jag, nu kan ju vad som helst hända när vi är ensamma. Tiden går väldigt långsamt och plötsligt skriker Johan:

-KAN DU TITTA PÅ MIG???, DU HAR SUTTIT OCH GLOTT I DIT JÄVLA KNÄ NU HELA TIDEN. KOLLA PÅ MIG!!!

- Jag gör ingenting så länge du skriker, SLUTA!, säger jag.

Jag tittar upp, ser ett par kolsvarta ögon, har han druckit? Är han förbannad? Är han drogad? Vad är det med honom??

Han går runt i köket och slår sig själv i huvudet, precis som sinnesjuka människor gör. Slutar han inte snart ringer jag psyk, han går ju runt som en jävla zombie.

Jag säger till honom att sätta sig ner, han blir fly förbannad, slår ner alla tallrikar som står i torkstället, slår omkull stolarna och smäller till mig i ansiktet.

•-          VAD FAN GÖR DU?, SKRIKER JAG.

Han tar tag i mig, med sina varma stora händer, hans armar kan lyfta 75 kg så mig tar han hur lätt som helst. Han kastar mig upp på bordet men jag försöker knuffa bort honom, men han väger inte lite precis. Samtidigt som jag skriker håller han fast mina händer i sidorna, han drar av mig byxorna och mina trosor. Jag skriker allt vad jag kan men ingen verkar höra. Jag skriker så mycket att han slår till mig i ansiktet, sen minns jag inte mer.

När jag vaknar ligger jag naken på samma ställe, fast på golvet. Mina kläder ligger runt mig och det är tomt i lägenheten. Vad var det egentligen som hände?

Del 2

Nästa dag vaknar jag i Linas sovrum, det är mörkt. Undrar vad klockan är, jag kan inte ha sovit många timmar. Mobilen har jag stängt av, jag vet att Johan har ringt flera gånger och undrar var jag sover och om vi kan prata, jag vet hur han är, vi har ju trots allt gjort slut 3 gånger under 3 år, men kommit tillbaka till varandra igen.

Plötsligt när jag ligger och tittar i det vita taket, minns jag orden Lina sa till mig igår. "Emma, han är livsfarlig", orden skär i mig. Det var ju ett år sen det hände, jag känner på ärret jag har på min högra axel. Vi hade bråkat efter jag hade varit på krogen, jag hade druckit och följt med några killar hem, ingenting hände men det trodde ju såklart inte Johan på. Jag bodde hos Julia då några dagar för Johan skulle lugna sig, han hade ju trots allt haft alkoholproblem sen han var 19 år gammal. Men en dag när jag kom hem, låg han i soffan med en flaska i handen, det stank sprit i hela lägenheten och jag skulle bara hämta min mobil jag hade glömt i min byrå. Plötsligt vaknar Johan och blir förbannad, han slår ner allt i sin omgivning och börjar slå och sparka på mig. Jag hade ont, men jag reste mig efter han slagit mig, och där står han, med den vassa kniven. Jag börjar gråta och skrika och Johan försöker hugga efter mig och prickar axeln. Jag polisanmälde aldrig det, jag orkade inte, och han bad ju om förlåtelse och köpte ny lägenhet till oss och var helt underbar. Vi blev tillsammans igen och allt var underbart.

Nu när jag tänker tillbaka, så fattar jag inte varför jag gick tillbaka till honom. Varför leva med en livsfarlig person som stuckit en kniv i mig?, som tur var blev det ju bara ett litet sår som inte behövdes sys, men ändå. Känslan av att allt svartnar för ögonen på ens pojkvän så han skär henne.

Plötsligt hör jag en svag röst:

•-          Emma... Emma.

Jag vaknar upp ur min konstiga dröm och ser Lina stå över mig och frågar hur jag mår. Jag vet inte riktigt.

•-          Johan har ringt mig hela natten, han kommer komma hit idag, han är jätteförbannad för du bara stack, säger Lina.

•-          Men herregud, kunde du inte stoppat honom?, han kommer ju slå ihjäl mig, säger jag.

•-          Nej, det kommer gå bra, han sa att han bara ville prata, säger Lina.

•-          Men hur vet han att jag är här?

•-          Han anade väl det, du har ju varit här var gång det varit något mellan er, säger Lina.

•-          Ja jag vet... men du måste sitta med när vi pratar, annars orkar inte jag. Snälla, Lina!

•-          Självklart!

Emma hjärta började slå i 190, hur skulle jag kunna sitta och prata med idioten Johan. Han har väl aldrig velat prata om det så snabbt. Nej, något är på gång, tänker jag.

Mordet

Del 1

Det är kallt, det är November och jag går ensam hem från Krogen. Lina och Julia hade tvingat mig att gå med, jag ångrar det, jag orkade ju inte.. jag hade ju nyss gjort slut med Johan för jag kom på han och en annan tjej i MIN säng. Det var bara 2 dagar sen.

Jag hade varit och handlat mat inför fredags kvällen, vin, god mat osv. Jag kommer in genom dörren och jag hör 2 personer prata, en tjejröst och Johan. Det stinker äcklig parfym i hela lägenheten och plötsligt får jag syn på ett par 10 cm klackar. Jag smyger in i sovrummet och får syn på Johan och en blond tjej i MIN SÄNG! Jag springer ut, slänger vinflaskan på hennes vita jacka och går hem till Lina. När jag precis kommit fram ringer min mobil, Johan mobil står det. Jag klickar honom och Lina försöker trösta mig. 3 års kärlek åt helvete. Varför drabbar allt mig just nu?

Nästa dag vaknar jag upp i Linas lägenhet, jag har inte sovit mycket i natt, har bara tänkt på äcklet Johan. Jag måste försöka komma hem till min lägenhet och ta mina grejer och skriva en lapp till Johan, för han ska ut därifrån. Jag vet att han jobbar mellan 8-16 så då kan jag passa på att gå hem.

Efter en snabb dusch, lätt sminkning och lunch på stan tar jag mina nycklar och går hem igen, hoppas verkligen inte han är hemma just nu. När jag kommer in, ser jag att hans skor är borta. Puh, skönt. Går in i garderoben och tar fram en stor resväska, packar snabbt ner alla min kläder, som faktiskt får plats i väskan. Skriver en lapp till Johan:

"Du ska vara borta härifrån senast 22.00 ikväll, annars ringer jag polisen".

Precis när hon skrivit klart hör hon nycklar i dörren, det är Johan! Hon försöker gömma sig, men han får syn på hennes skor och går runt hela lägenheten. Till slut får han fast på henne och slänger ner henne i sängen och säger:

- Nu lyssnar du på mig, allt blev ett missförstånd!

- Missförstånd???, säger Emma.  Du låg ju med henne!

- Jag var ute igår, träffade henne och hon följde med hem, sen minns jag inget mer. Minns bara när du stod där, säger Johan. Förlåt, älskling. Han försöker krama henne men Emma slår till honom.

- Du ska ut härifrån, jag vill aldrig mer se dig. UT!, säger Emma.

Johan gör snällt det han blir tillsagd om, han tar sina viktigaste grejer och går ut. Emma börjar gråta direkt efter Johan gått. Hur kan han göra såhär mot mig, tänker Emma.

Hon ringer till Lina efter hon lugnat ner sig.

•-          Hej det är Lina.

•-          Han var här!

•-          Vem? ,säger Lina. 

•-          Johan!, han kom innan när jag höll på att packa. Han stack precis.

•-          Var är han nu då? , säger Lina.

•-          Ingen aning, hoppas han inte kommer tillbaka.

•-          Men du vet ju hur det blev sist ni bråkade, han är livsfarlig, Emma.

•-          Men det var ju flera år sen, han är inte sån mer.

•-          Flera år sen?? Det var förra året, han försökte döda dig, Emma. Jag tycker du ska komma hit och sova här, ta med alla dina viktigaste grejer i fall han skulle komma tillbaka igen.

•-          Okej då, jag kommer nu, säger Emma.


Mellanrummen kommer inte med, hoppas ni orkar läsa ändå. Skriv gärna vad ni tycker om den också :)