Nu är det över. Panda har fått somna in och har det bra nu, och blev 7 år. Pappa sa att veterinärerna sa att det troligen var något fel på henne livmoder eller att hon hade cancer, så vi gjorde nog helt rätt val.

Jag tror inte jag gråtit såhär mycket på flera flera år, om jag ens har gjort det. Har precis tagit bort allt som "påminner" mig om henne för att försöka komma över det och önskar att tårarna tar slut någongång.



R.I.P! 2003-2010