Zinga har en stor förmåga att äta på saker och imorse kom det jag väntat på länge. Hon åt ett stort grässtrå, tuggade, stannade och tittade på mig. Jag såg att hon försökte svälja men det inte gick och plötsligt började hon kippa efter andan. Jag öppnade munnen och såg att hennes tunga var alldeles blå. Jag blev livrädd! Yrvaken som jag var visste jag inte vad jag skulle göra. Försökte hjälpa henne genom att hålla henne uppe hos mig och slå henne lätt på magen och till sist när jag släppte ner henne lossnade det.

Tänk så hade hon inte fått loss det? Skulle jag bara stå och titta när hon kväves. Nej usch, inga såna tankar, bort bort bort.