Vem är egentligen "annorlunda"?

Sedan jag startade min blogg år 2007 har jag märkt att jag inte är som alla andra och varför ska man vara det? Det finns ingen regel för det. Jag får ibland kommentarer om mina videobloggar, faktiskt senast idag, att folk tycker jag gör bort mig i mina videobloggar. Ni kan tycka det för jag tar inte till mig för 5 öre för jag är stolt över mig själv att jag faktiskt vågar prata inför en kamera som alla kan se. Jag är mig själv i alla videobloggar och spelar inte någon annan som vissa andra gör. Vill ni försöka trycka ner mig pga min personlighet så gör det.

Jag har flera flera gånger gått igenom saker som folk inte ska gå igenom. Kommentarer, mobbning, utfrysning, försöka ändra på min personlighet och yadayadayada. Listan kan bli lång. Varför just jag kan man tänka? Men ska jag vara ärlig så tror jag att det är för att just jag inte är som alla andra, dom har svårt att se mitt rätta jag. Dom målar upp fördomar innan dom har börjar känna mig. FEL FEL FEL. Jag kan också måla upp fördomar, men det är bara det jag tänker för mig själv. Jag låtar alltid folk få en chans.

Var går egentligen gränsen för att vara "normal", om det ens finns någon gräns? Den gränsen är så jäkla löjlig enligt mig för folk har rätt att vara precis som dom är.

Sen en tjej försökte ändra min personlighet helt för 2 år sedan har jag slagit en mur runt mig. INGEN får komma in genom denna muren. Den personen jag är i bloggen är inte samma som i verkligheten, det är en del av mig. Om jag får säga det själv är jag mycket mer omtänksam i verkligheten, fast det är ganska svårt att vara det i en blogg.

En annan sak, som faktiskt "Blondinbella" har skrivit i sin blogg är att hon inte heller är som alla andra tonåringar. Jag är ingen festtjej, jag hatar nästan att festa och umgås hellre med min familj och släkt än mina vänner och det är heller inget fel. Jag har inte det behovet som många av mina vänner har att man måste ha pojkvän, måste festa var helg och leva livet. Jag lever livet med min familj, punkt slut.

Jag är stolt att jag vågar sticka ut från mängden och är inte den vanliga svenssontjejen som många är. Jag vågar stå för min åsikt och jag är alltid mig själv. Jag ändrar inte mig var jag än är, i skolan, gymet eller i bloggen. Det är bara skitsnack att jag gör bort mig.

Jag vet många som läser min blogg som bor i min stad, som fullkomligt håller på att mörda mig med blickar så fort jag träffar dom. Varför dessa blickar hela tiden? För ni är avundsjuka för att jag vågar vara mig själv och ni måste ha stora gäng runt er för att känna er bekräftade?

Var dig själv genom hela livet, det tjänar man på. Ni andra, ni förlorar!



Kommentarer
Postat av: Therese

Gud vilket bra inlägg. Livet handlar inte bara om att man "måste" ha en pojkvän, måste festa osv.. Jag håller med dig till 100%. Jag tycker precis som du och jag föredrag hemmakvällar med familjen än att gå på nån hemmafest med massa alkohol och allmänt jobbiga personer.. Har följt din blogg sen sommaren 2008 och den blir bara bättre och bättre. Kram!! :)

2009-10-25 @ 22:12:20
Postat av: Jannica

Stå på dig! Jag har aldrig heller varit "main stream", alltid gått min egen väg. Visst, det stör alltid någon och det är inte lätt alla gånger, men jag är övertygad om att man i slutändan vinner på att vara sig själv. Tror de starkaste människorna är de som vågar vara sig själva. Och just ordet normal.. brr.. vad är normal? Det gäller bara att hitta folk som är lika galna som en själv och som man trivs med ;) Aldrig slösa tid på folk som inte låter en vara som man är.

2009-10-26 @ 21:06:58
Postat av: Anonym

Skitbra sagt, och jag håller med dig till allt du skrev. Det är riktigt tufft att du vågar stå på dig så mycket, och som du sa tjänar man bäst i längden på att helt vara sig själv. Grymmt! Jag har själv alltid känt mig lite annorlunda på olika sett och du gav, med detta inlägget, verkligen en kick, Tack för det!

2010-02-08 @ 22:50:43
URL: http://paulinalorentzon.blogg.se/

Skriv vad du vill här:

Ditt fina namn:
Stamgäst?

E-postadress: (bara jag som ser den)

Har du en blogg?:

Din åsikt:

Trackback