...efter alla skrattanfall jag fått sen sist jag bloggade. Den som orsakade skrattattackerna var som vanligt min pappa, han och jag är otroliga tillsammans. Som denna konversationen när vi var ute med hundarna:

Jag: Öhhh, akta mördarsniglarna!
Pappa: Vadå?
Jag: Ja så inte du eller hundarna trampar på dom.
Pappa: Det gör dom aldrig. Det är värre med dom snäckorna, va fan heter dom?

Jag bryter ut i ett skrattanfall.

Pappa: Sniglar, när man trampar på dom, kraaaaaaas. Det är ju hemskt..

Jag fortsätter skratta...

Ja som sagt, vi är otroliga. Till råga på allt fortsatte det här hemma när jag gick ut i köket och fick syn på att pappa hade satt värmeljushållare som frukostglas, ytterligare ett skrattanfall.

Är det bara jag som har så knäpp pappa?


Behöver jag säga något om bilden? haha.