Del 2

Nästa dag vaknar jag i Linas sovrum, det är mörkt. Undrar vad klockan är, jag kan inte ha sovit många timmar. Mobilen har jag stängt av, jag vet att Johan har ringt flera gånger och undrar var jag sover och om vi kan prata, jag vet hur han är, vi har ju trots allt gjort slut 3 gånger under 3 år, men kommit tillbaka till varandra igen.

Plötsligt när jag ligger och tittar i det vita taket, minns jag orden Lina sa till mig igår. "Emma, han är livsfarlig", orden skär i mig. Det var ju ett år sen det hände, jag känner på ärret jag har på min högra axel. Vi hade bråkat efter jag hade varit på krogen, jag hade druckit och följt med några killar hem, ingenting hände men det trodde ju såklart inte Johan på. Jag bodde hos Julia då några dagar för Johan skulle lugna sig, han hade ju trots allt haft alkoholproblem sen han var 19 år gammal. Men en dag när jag kom hem, låg han i soffan med en flaska i handen, det stank sprit i hela lägenheten och jag skulle bara hämta min mobil jag hade glömt i min byrå. Plötsligt vaknar Johan och blir förbannad, han slår ner allt i sin omgivning och börjar slå och sparka på mig. Jag hade ont, men jag reste mig efter han slagit mig, och där står han, med den vassa kniven. Jag börjar gråta och skrika och Johan försöker hugga efter mig och prickar axeln. Jag polisanmälde aldrig det, jag orkade inte, och han bad ju om förlåtelse och köpte ny lägenhet till oss och var helt underbar. Vi blev tillsammans igen och allt var underbart.

Nu när jag tänker tillbaka, så fattar jag inte varför jag gick tillbaka till honom. Varför leva med en livsfarlig person som stuckit en kniv i mig?, som tur var blev det ju bara ett litet sår som inte behövdes sys, men ändå. Känslan av att allt svartnar för ögonen på ens pojkvän så han skär henne.

Plötsligt hör jag en svag röst:

•-          Emma... Emma.

Jag vaknar upp ur min konstiga dröm och ser Lina stå över mig och frågar hur jag mår. Jag vet inte riktigt.

•-          Johan har ringt mig hela natten, han kommer komma hit idag, han är jätteförbannad för du bara stack, säger Lina.

•-          Men herregud, kunde du inte stoppat honom?, han kommer ju slå ihjäl mig, säger jag.

•-          Nej, det kommer gå bra, han sa att han bara ville prata, säger Lina.

•-          Men hur vet han att jag är här?

•-          Han anade väl det, du har ju varit här var gång det varit något mellan er, säger Lina.

•-          Ja jag vet... men du måste sitta med när vi pratar, annars orkar inte jag. Snälla, Lina!

•-          Självklart!

Emma hjärta började slå i 190, hur skulle jag kunna sitta och prata med idioten Johan. Han har väl aldrig velat prata om det så snabbt. Nej, något är på gång, tänker jag.

---

Varsågoda, läs och njut. Glöm inte skriv vad ni tycker om den :)