Dagarna gick och jag låg där i sjukhussängen. Mina sår och kroppen läkte så smått och jag hade knappt ont mer. Jag hörde inte från poliserna mer, varken om dom hittat vem som misshandlade mig eller vem som var så kall att han eller dom lät mig ligga kvar där i det våta gräset.

Femte dagen jag låg där i det vita rummet, kom samma sköterska som skött om mig hela tiden, in till mig och såg väldigt konstig ut.

-Hej, hur är det?, sa hon som alltid.

-Hej, det är väl bra, svarade jag. Lite ont i huvudet bara.

-Jag fick precis ett samtal från polisen om att du borde göra ett graviditetstest för att vara på den säkra sidan eftersom du inte mindes så mycket av den kvällen.

Hennes ord skar i mig. Vadå graviditetstest? Jag är inte gravid!

Men sagt och gjort, jag var tvungen att göra det förbannade testet. Det gick dessutom snabbt och smärtfritt men jag fick dock inte veta något resultat än.

Senare samma kväll som jag hade gjort testet kom samma tjej in som jag fortfarande inte visste namnet på, eftersom hennes pennor alltid hängde för hennes namnskylt. Hon kom in med bestämda men ändå lugna steg. Hon tog fram pallen som stod bredvid mig och tittade mig djupt in i ögonen.

Vi har fått resultatet av ditt test, sa hon.