Del 11

Jag hamnade snabbt i en depression och blev inlagd på psyket i två månader och kom hem precis till det datumet förlossningen skulle äga rum. Jag gick över tiden och blev inlagd.

Jag träffade samma sköterska, som jag nu fått reda på att hon hette Linda. Det första hon sa var:

-Hej Elin. Nio månader går snabbt. Nu ska du bli mamma, hur känns det?

-Vet inte, vill bara få det överstökat, sa jag.

Lilla bebisen ville inte komma ut den kvällen, så jag blev igångsatt. Förlossningen tog sammanlagt åtta timmar och jag blev mamma till en liten blond tjej med blåa ögon. Jag fick vara med henne i en timme och hon var helt underbar men jag var inte redo att ta hand om ett litet barn. Den söta Linda hade fixat adoptivföräldrar som var ett par söta unga människor som försökt få barn i flera år.

Nu fick dom min söta dotter, vid namn Emilia. Jag hade nu gett bort en del av mig och det var med en lättnad.

Men minuterna efter jag gett bort henne, slog det mig. Det var nog inte killen med dom stora bruna ögonen som var pappan, ingen av oss är blonda och har blåa ögon.

Nu föll allt på plats, jag hade haft ett fylleligg med just en blond kille veckan innan misshandeln.

Jag, Elin, har nu blivit mamma för första gången!

---

Detta var alltså sista delen av "Dödskvällen", nu dröjer det nog ett tag innan det kommer upp en ny berättelse:)